Det konstiga…

Kan inte mer än säga att dom flesta av sköterskorna här på ortopeden är helt underbara på alla sätt! Sen finns det vissa undersköterskor, sjuksköterskor och läkare som inte borde jobba inom vården alls!!!

Tycker inte om att en av min favorit undersköterska har flyttats till avd 11 istället! Dom kan flytta någon annan dit istället av dom som inte borde vara kvar!

Sen är det en hel del saker som jag undrar hur dom som bestämmer tänker eller dom tänker inte alls!! Dom gör det bara sämre för oss patienter på alla sätt och tycker det är långt ifrån ok!! Men sen är det vissa saker som blir sämre även för dom anställda.

Men det konstiga efter operationen är att känseln har försvunnit lite från min högra ben bl.a.!! Lite under fotplattans vänstra sida och lite lite på lårens insida. Det har aldrig aldrig hänt förr!! :/ Sen är jag delvis förlamad i min vänstra ben sen min skolios operation 2001. Känt av när man rör i benet men nedsatt känsel, men när jag trampar så känner jag inte benet. Men nu efter höftoperationen så har känseln blivit ännu mindre

Visst när det gäller vänstra benet så kan man förstå det med tanke på att det är svullet ännu. Det är ju en rejäl påfrestning benet får gå igenom och känseln borde komma tillbaka när svullnaden går ner. För nu trycker svullnaden säkert på nerverna och därför också anledning att har lite nervsmärta och äter medicin för det nu.

Men varför i högra benet? Johan som jag gillar gissade på att det är min rygg som ställer till det för högra benet. För är så trång i ryggen, mellan kotorna och har problem med längdryggen och smärtan där sen bilolyckan 2004.

Men jag vet inte riktigt om jag tror att ryggen är boven i dramat när det gäller känseln. Men vet inte vad det annars kan vara. Några idéer?
Har inte fått ryggbedövning när jag opererats så det är också något man kan bocka bort.

Fjärde dagen efter operationen…

Sovit som en stock hela natten och under natten även mindre värk, skönt som fan! Men dagarna har jag mer värk men då tränar jag med, så inte så konstigt.

Smärtsköterskan har varit och kollat till mig och hur det går med smärtan. Hon känner mig sen innan med, vilket är skönt för då slipper man förklara allt på nytt.

Sen var sjukgymnasten här och tränade mig och reagerar på knät som jag också gör. Knät som Kaj opererade fel och Urban fick fixa det i efterhand men som aldrig blivit riktigt bra sen dess. Verkar att får ta ett till snack med Urban när det gäller knät :/

Men höften är mjuk och rörligheten är jätte bra, kan röra benet utåt och böjningen och allt går bra Enda som jag får träna på är att gå och trampa rätt. Tar nog ett tag och lära trampa, men det går framåt i alla fall

Äter, äter o äter…

Man märker att har fått kortison igen efter operationen för är hungrig, hungrig och åter hungrig hela tiden. Jag har perioder annars med att äter riktigt bra, men kortisonet brukade alltid öka matlusten.

Vissa saker som alltid följer med kortisonet är tex att är annars med varmblodig av mig och är som element. Men när jag får kortison så blir jag skit varm eller varmare rättare sagt. Och svettas hela tiden och får ökad matlust.

Äter bra frukost, lunch, fika, middag, kvällsfika och äter mackor en gång till senare igen. Fast det är bra att kan äta i alla fall. Dom har tagit bort ena kanylen idag med.

Sen har jag fått en ny nål för smärtpumpen. Jag fick lära sjuksköterskan att sticka en ny nål, en supkutan nål. En annan sjuksköterska var också med för eg var det hon som skulle förklara.

Men tydligen är det inte vanligt att man sticker supkutan nål och därför inte sen kunskapen om det. Men nu kan hon det i alla fall Borde kanske bli sjuksköterska eller läkare istället, det tyckte sköterskorna med
Glad att kan hjälpa och lära folk, gillar ju det och det är ju inte första gången direkt.

Sen har älsklingen åkt iväg idag :’( Saknar honom fruktansvärt mycket redan! Men skönt för honom och umgås med sina vänner i Stockholm undertiden jag är här ändå så.

Resten får jag ta och berätta imorgon om

Kuddar överallt…

Som jag har sovit som en stock i natt! Var så himla trött, först var det skit svårt att hitta skön ställning för höften. För nu i början måste jag ju ha kuddar mellan benen när jag ska sova på sidan. Varför måste man ha kuddar mellan benen? Därför att du inte ska korsa benen, det får man inte göra bl.a. när man har höftproteser tex.

Tycker själv att det är jobbigt att behöva ha kuddar mellan benen. Jag använder aldrig kuddar mellan benen vanligtvis. Fast i början är det skönt med för du slappnar av på ett annat sätt. Men som det är skönt att ligga på sidan!!! För det enda du gör är att ligga på rygg hela tiden.

Men hade mer ont i höften idag när jag vaknade än dom andra dagarna. Har varit uppe och gått och gissar att gick ca 15 meter max. Det går framåt hela tiden och försöker verkligen koncentrera mig att går rätt.

Andra dagen efter operationen…

Har varit uppe flera gånger idag och gått och det går framåt hela tiden. Det längsta jag har gått idag var nog ca 20 meter skulle jag gissa på som max.

Men det känns konstigt att gå när båda benen är lika långa.. får träna och trampa på annat sätt. Kunna sätta mer tyngd på benet, belasta rätt helt enkelt. Det är ju en töjning för musklerna, senorna och allt annat när benet blir längre.

Men jag tycker det går rätt bra för mig, visst att har ont och trött men det är inte så konstigt heller. Sen har jag suttit uppe en liten stund med i rullstolen idag Hoppas jag får sova gott i natt med, är så himla trött.
Natti natti på er!

Fått presentera två viktiga personer…

Som jag sovit som en stock förra natten. Skönt som fan måste jag säga att få sova och det behövdes rejält. Det jobbiga är väl att man blir väckt jämna mellan rum för när dom kommer och ger Alvedon, antibiotika dropp osv som gör att sömnen blir avbruten hela tiden.

Vaknade rätt sent, men skönt att ha fått sova i alla fall. Frukosten satt perfekt och lunchen var fisk och riktigt gott var det med. Efter lunch fick jag/vi besök av Birgitta och hennes man.

Birgitta är en av sköterskorna som tog hand om mig sen jag låg på barnreumatologen avdelning 50. Hon tog hand om mig när jag var 5 år gammal, så hon känner mig väl Det är alltid lika trevligt och träffas, vi har kontakt annars med.

Träffas idag betydde ännu mer för mig, kändes lite mer speciellt för mig. För fick presentera Birgitta för Abdu för hon har alltid varit en stor del av mitt liv och kommer alltid vara det. Sen presentera Abdu för Birgitta som är mannen i mitt liv och han kommer alltid vara en stor del av mitt liv. Det kändes speciellt helt enkelt och plus att Birgittas man var också med som jag haft glädjen att lärt känna sen många många år tillbaka.

Vi hade hur trevligt som helst och tiden bara sprang iväg. Det var kul och härligt att se att dom kom väldigt bra överens med varandra. Vet att Abdu älsklingen kan prata mycket, men här snackar vi om ordentligt. Hans mun gick verkligen i ett hela hela tiden. Och ovanlighetens skull så var det knappt att fick syl i vädret

Får säkert träffa Birgitta till veckan igen Sen har jag varit uppe och gått några gånger och det går framåt, sakta men säkert.

Röntgen o mer träning..

Idag har jag även varit på röntgen för att kolla att allt ser bra ut med höften. Men fick en klant till vaktmästare som körde mig till röntgen. Borde ha sagt till honom men gjorde inte det dumt nog.

Han verkade himla stressad och på vägen till röntgen så körde han sängen mot väggen… aj i höften som fan!! Sen pang pang så körde han sängen in i hissen när dörrarna höll på stänga. Så han stoppade dörrarna med sängen och AJ FAN som det gjorde ont i höften!!

Det var ju inte lite ont jag fick och sen på röntgen så brukar dom ta röntgen bilderna direkt på sängen. Då behöver dom inte flytta på mig alls, men nu ville dom helst flytta över mig med hela madrassen.

När jag väl kom till avdelningen så kom sjukgymnasten och bara stiga upp och träna. Berättade då allt till henne och hon blev inte så glad just när det gällde transporten för dom vet ju att dom måste vara försiktiga. Så det fick bli några extra tryck på smärtstillande :/ som jag hade ont!

Men trots allt så kunde jag ändå gå upp och vi gick ca 10 meter! Riktigt nöjd över mig själv och Abdu hade bred leende när han såg hur bra det gick. Och han sa att han är riktigt glad, stolt och nöjd över mig. Han tyckte jag såg redan mycket bättre ut, att man såg att smärtan jag hade är borta och att smärtan nu är helt annan.

Men är nöjd och stolt över mig själv med och katetern är också borta nu, skönt som fan. Men däremot har dom fått höja smärtstillande bl.a.

Sen har jag pratat med mamma och pappa ikväll med och uppdaterat hur det gått och vad Urban sagt bl.a. Sen pratade mamma och Abdu älsklingen med varandra också. Säkert en sorts lättnad för mamma och pappa denna gången när Abdu har varit med mig. Visst att känner folk här och har alltid en massa besök, men helt annat och ha med sig någon som stöttar en hela tiden.

Det har känts faktiskt riktigt bra att ha haft med honom. Brukar alltid tycka att det är skönt att inte ha med sig någon, men denna gången har det känts annat. Men säkert skillnad att han är trots allt min älskling och få ha mannen som jag älskar så otroligt mycket är med och stöttar för fullt känns underbart! Glad att han är här med mig. Tråkigt sen när han åker på söndag bara Men glad att han har varit med mig dom jobbigaste dagarna i alla fall. Som jag älskar den mannen så otroligt mycket! <3

Varit uppe o tränat..

Nu är jag tvättad, sååå himla skönt och egna kläder på och känns underbart det med. Sen har sjukgymnasten varit här och vi har varit uppe och gått med Först satt jag uppe i sängkanten innan jag sedan steg upp och gick.

Sjukgymnasten och sköterskan tyckte det gick bättre än vad det brukar för mig. Själv tyckte jag att det gick som det brukar, visst att kunde sitta uppe en stund innan nu och det brukar vara svårare annars.

Gick ungefär 6 meter!! Och det var riktigt bra jobbat! Nu när dom satt en ny höft skaft så har benet förlängt sig lite, så nu är båda benen lika långa. Kändes lite konstigt att gå, tar nog ett tag innan man blir van med att båda är lika långa och gången blir kanske bättre med. Ont har jag i alla fall.

Operationen som inte gick som tänkt…

Träffade läkarna här för en stund sen och operationen gick inte som planerat. Det såg ut på röntgen bilderna att kuppen var lös, men så var det inte. Den såg fin ut och den var inte heller sliten sa Urban.

Men däremot var höft skaftet lös, så Urban fick byta ut den istället. Så det är bara att träna och hoppas på att smärtan ska försvinna. Få se om jag kan åka hem snabbare än vanligt eller hur det går med det.

Men däremot är min hb låg, mycket lägre än vanligt och även blodtrycket. Så få se om jag får stiga upp och gå eller inte. Hoppas det kommer att gå bra ändå. Återstår att se helt enkelt.

Nu är vänstra höften opererad med..

När narkossköterskorna kom och hämtade mig så var det sen dags att byta säng. Och fick hälsningar från dom med från en som jobbat förut som sjuksköterska på avdelningen.

Inne i operationssalen var det samma rutin som alltid. Blodtryck, EKG, puls.. sen kom min favvo narkosläkare som jag har alltid för han vet hur jag vill ha det. Så det var dags och få lite lugnande och sen börja med vaken intubering via näsan, men det gick bra för det gjordes i min hastighet

Fick komma upp till avdelningen sen från uppvaket vid klockan 19 tiden. Älsklingen var överlycklig och se mig och jag med självklart, men man såg och hörde hur han suckade djupt och lättnad. Och som han kramade om mig och pussade Är SÅ glad att han är med mig och stöttar mig, känns underbart!

Dom har ändrat regler så man får inte komma upp till uppvaket mer som förr, vilket var tråkigt. Så han hade väntat här på avdelningen mesta av tiden.

Ont har jag ju, inte så konstigt men en annan typ av smärta än vad det var innan. Det är nu återhämtningen börjar och den hårda träningen