Fundersam…

•30 maj 2014 • Kommentera

Jag är väldigt duktig på att tänka en heldel, hjärnan går i hög varv och till slut överanalyserar jag. Vilket inte är alltid så bra, speciellt när jag ska försöka sova. Då blir det att jag kan inte sova, för tänker och analyserar. Till slut blir jag frustrerad för kan inte somna 😐 Vilket i-landsproblem 😉

Efter att vi åkte från min svärmor Seija och var på väg tillbaka till stugan, började jag självklart tänka en heldel.
Frågade Micke ”Tror du din mamma tyckte om mig?”, ”vad tror du att din bror med familj tyckte?”, ”Hoppas alla tyckte om mig”. Älsklingen sa då ”klart dom tyckte om dig! Rättare sagt så älskade dom dig”.

Jag: ”älskade mig!????!”, ”menar du allvar?!?”, ”är du säker?” ”hur vet du det?”. Älsklingen; ”för jag känner alla och saker dom sa bla. Och mammas sätt osv, därför vet jag”. Kände då enormt lättnad… eller en stund i alla fall 😉 Varför undra och bry sig om vad dom tycker.. tänker några misstänker jag.

För mig är det viktigt att bla hans familj accepterar mig och tycker/älskar mig. Familjen är väldigt viktig för oss båda och det är enormt skönt samt mycket lättare på alla sätt, tycker jag.

Annonser

Träffa alla 😊

•16 maj 2014 • Kommentera

Tiden sprang iväg hos min svärmor och vilken underbar familj!! ❤️ Vi blev även bjudna att komma och hälsa på Mattias, Malin och SÅ söta, gulliga Albin 😊

Hade verkligen super trevlig på alla sätt och älskar hela familjen! ❤️❤️ Glad att trots att jag var enormt nervös så bestämde vi att det var dags att träffa Seija. Sen i efterhand var det egentligen bra att även Mickes bror och hans familj var där.

Varför tycker jag det? För nästa gång vi träffas, kommer jag inte behöva vara nervös 😊 När vi skulle gå så kom svärmor fram till mig och kramade mig och hon sa ”hoppas vi ses snart”, både jag och älsklingen ”vi kommer snart och hälsar på”.

Vi gick därifrån och jag log en del, det var för kvällen gick så bra på alla sätt.

Välkommen! 😊

•16 maj 2014 • Kommentera

När vi satt en liten stund i bilen så tittade älsklingen på mig och sa ”det kommer att gå jätte bra”, ”alla kommer att tycka om dig”. Vi gick ut från bilen så tog jag några djupa andetag. När vi väl kom in, kom Mickes mamma fram och hälsade på och sa ”Hej Heidi, dig känner jag!”, ”det var länge sen sist!”

Micke sa då ”hur känner ni varandra?”,
då sa min svärmor ”det skulle du vela veta, men det är mellan mig och Heidi” Sen tittade honey på mig och var nyfiken på hur vi känner varandra. Log och sa ”som din mamma sa så är det mellan mig och henne” 😜 Redan i början när vi träffades, kände jag igen namnet och så var det för Seija med. Men båda kunde inte placera varandra, förrän vi träffades.

Sen gick jag fram och hälsade på alla. Alltså Mattias och hans familj, samt Mickes systers barn. Mattias sa också att ”vi har träffats”, ”du brukar ju vara och heja på Asplöven”. Som sagt Happis är litet 😊

Men alla var jätte snälla och tog emot mig med öppna armar. Vi alla kom jätte bra överens med varandra och vi babblade på om allt och inget. Självklart fick vi tusen frågor och sen sa dom att ”välkommen till familjen” 😊 Fast vi hade suttit och umgåtts ett tag så var jag fortfarande lite nervös, men inte lika nervös som i början.

Mer folk.. panikslagen!

•15 maj 2014 • Kommentera

En av gångerna när älsklingen var i Happis så bestämde vi dag när vi skulle till Seija och träffa henne för första gången. Fixade till mig och var enormt enormt nervös! Redan dagen innan så kollade jag igenom kläderna och funderade vad jag skulle ha på mig.

Efter mycket om och men så bestämde jag mig vad jag skulle ha på. Blev nöjd med kläderna, håret och sminket 😊 När Micke kom och hämtade mig från föräldrarna och satte mig i bilen så blev jag sjukt nervös!

Var så nervös att sa till Micke att vad har jag gått med på 😉 Han försökte lugna ner mig och andas och sa att ”det kommer gå bra”, ”hon kommer att älska dig”, ”du har inget och vara orolig för”.

När vi väl kom fram och kom till gården. Då säger honey ”det är tydligen mer folk här”, jag blev ännu nervösare! ”Vet du vem det är?” frågade jag. Honey sa ”det verkar som att brorsan är här med, så mest troligt är Malin och Albin här med”. Gissa vem fick sitta i bilen och andas lite till och försöka skaka av nervositeten! 😐

Varför vänta?

•14 maj 2014 • Kommentera

Hela Mickes familj visste om mig, om oss och alla frågade tydligen när dom skulle få träffa mig. Vilket kändes skönt men samtidigt väldigt nervöst. Micke ville att vi skulle åka till hans mamma så vi skulle träffas och att hon skulle se vem jag är. Men jag ville helst vänta lite, innan vi skulle träffas.

Varför vänta? Det var mest för att det är stort steg, tycker jag men mest var det att behövde mentalt förbereda mig själv 😊 För att var väldigt nervös inför att träffa Seija, alltså Mickes mamma. Och ärligt talat så har jag aldrig någonsin träffat någon av mina ex pojkväns föräldrar! Jepp.. sant.

Funderade i alla fall några dagar på det och berättade till Micke att jag är redo och träffa hans mamma. Var nervös bara av tanken!! Som sagt, personligen tycker jag det är stort steg. Ännu större för mig för det skulle vara första gången någonsin jag vill träffa och ska träffa min svärmor!

Berättade till slut..

•14 maj 2014 • Kommentera

Berättade till er tidigare bla att det brukar ta länge innan jag berättar till föräldrarna om killen jag träffar osv. Gör det då det känns rätt tillfälle och när förhållandet känns seriöst.

Vet att många tycker det är fånigt och pga min ålder 😉 Men det bryr jag mig faktiskt inte om. Men i alla fall, till slut så berättade jag till mamma och pappa att jag och Micke är tillsammans. Dom tog det bra men samtidigt såg jag på ögonen bla att dom var lite oroliga… överbeskyddande 😊

Efter en stund så undrade dom lite om Micke, vanliga frågor som tex ”vad jobbar han med?” + en massa annat. Men det kändes skönt efter att jag hade berättat om oss 😊

Hur kan ni!????

•10 maj 2014 • 1 kommentar

Helgen med älsklingen i stugan var helt underbart på alla sätt och tiden sprang iväg. Och efter helgen så var det dags igen för honey att åka tillbaka till Umeå och jobba 😞 Den här gången var det ännu jobbigare än första gången. Sen visste vi inte när vi skulle ses igen vilket inte gör det lättare heller.

Men självklart hade vi kontakt med varandra varje dag och vi försökte om möjligt prata flera gånger per dag. Vissa av er tänker nog att ”hur kan ni prata så länge och flera gånger per dag?” ”Har ni något och prata mer sen?” ”När ni träffas så har ni kvar något och prata om?” Finns fler frågor jag fått och även Micke, men valde några av dom alla ☺️

Vi hade/har mycket och prata om alltid. Vi pratar om allt och berättar allt för varandra, vilket är underbart och väldigt viktigt. Så från dag 1 har vi haft mycket och prata om, fortfarande idag så kan vi prata och inser att vi pratat kanske i två timmar bla 😊